Systemteori och familjeterapi
Arbete med familjer har löpt som en röd tråd i min yrkeskarriär, från 1970-talet, till i dag. Jag har arbetat med familjeterapi på specialistpsykiatrisk mottagning, arbetat i familjevårdsgrupp inom socialtjänsten och även arbetat som familjepedagog för flyktingar. Under denna tid har jag genomgått ett antal utbildningar inom området samt haft handledning relaterat till arbetet med familjer. Exempelvis genomgick jag en utbildning i nätverksterapi, vilken följdes upp med handledning i nätverksterapi under en längre period.
Vid Östergötlands läns landstings familjerådgivningsbyrå i Linköping arbetade jag som familjerådgivare, företrädesvis med parterapi under två års tid. Detta gav mig goda erfarenheter av att hjälpa par med relationsproblematik.
Systemteorin har varit till god hjälp i samtliga av ovanstående familjerelaterade sammanhang.
Allmänt om systemteori och familjeterapi
I ett familjesystem betraktas alltid helheten vara mer än summan av delarna. Delarna i ett system hänger samman i ett ömsesidigt samspel, där alla delar påverkar de andra delarna. Sker en förändring i en del av systemet så påverkas också de andra delarna. Detta innebär bland annat att en förändring i en del av ett familjesystem kan motverkas eller förstärkas av andra delar av familjesystemet. Ett familjeterapeutiskt förändringsarbete kan därmed bli mer verkningsfullt om olika delar av det system som omger den lidande personen engageras i processen. Det innebär också att en förändringsprocess kan bli mer intensiv om flera personer ur samma familj tar med sig erfarenheter från gemensamma samtal och arbetar vidare med detta också mellan samtalen. På så sätt kan psykoterapin ofta bli både kortare och mer intensiv. En återgång till tidigare problembeteende blir också mindre sannolik om de närstående har genomgått en gemensam förändringserfarenhet.
Systemteori är också en teori för att beskriva processer inom individen och mellan individer. Inom individen samspelar känslor, tankar och handlingar på ett sådant sätt att de ömsesidigt påverkar varandra. Också mellan individerna i en familj samspelar handlingar, tankar och känslor i system. Systemteorin säger att en förändring på en systemnivå åtföljs också av förändringar på andra nivåer.
Systemteori används också för att beskriva hur individers samverkan och relaterande till varandra bildar specifika relationsmönster. Dessa mönster upprepas kontinuerligt över tid och anses påverka familjemedlemmars utveckling och psykosociala hälsa.
I det här sammanhanget definierar man ofta systembegreppet utifrån tre perspektiv: Det problemskapande systemet, det problembevarande systemet och det problemlösandet systemet. I konkreta termer betyder det att psykoterapeuten undersöker hur det ”problemskapande systemet” upprätthålls och vad som behöver tillföras/utvecklas för att nya mönster som är mer tillfredsställande och känslomässigt bekräftande kan utvecklas.
Familjeterapeuten fokuserar på hur aktuella problem upplevs, beskrivs och hanteras av familjemedlemmarna. Det familjeterapeutiska samtalet är problem- och lösningsorienterat här och nu, för att sedan vidgas till referenspunkter bakåt i tiden i familjemedlemmarnas liv och även framåt i tiden med drömmar, förväntningar och farhågor i fokus. Målet är att verka för ett stabilt och konstruktivt förändringsarbete som är beständigt över tid.